Jag vaknade senare än vanligt men kände mig ändå inte utvilad, basen dunkade mitt hjärta och det kändes som jag var tvungen att betala av mina lånade känslor just idag. Var tvungen att ta mig till Handelsbanken, Hötorget och bestämde mig för att ta tuben. Jag bestämde mig som vanligt på vägen till just tuben, inte för att jag i vanliga fall har något alternativ (det är sällan man har alternativ i en kollektiviserad värld), men jag brukar tycka om att ändå få göra egna val. På vägen till banken blev jag på bättre humör och bestämde mig för att hoppa av vid Medborgarplatsen och fördriva ett par timmar med att titta på tantofierade ebenholtzbrudar. Satte mig i tunnelbanetrappan för att äta frukost. Soltan ringde. Han berättade att han ville träffa mig och berätta något viktigt. Efter ett tag kom han gående, när han såg mig låtsades han som ingenting samtidigt som han reciterade aktiekurser och fortsatte förbi mig. Han var så nära så jag nästan kunde ta på honom, men jag rörde mig inte ens utan satt stilla som den urbana yoghurt-gargoyle jag verkligen kände att jag behövde vara. Soltan (ERIC B 26.80 +1.13) gillar inte att folk ser att vi pratar i telefon. (SECU B 151.50 +6.50) Jag har alltid gillat mango, men bara åsynen av Soltan fick mig att nästan vilja spy - så fort han passerat mig bestämde jag att frukosten var över och använde bottenskrapet till att försegla trappan och dess temporära (XANO B 66.00 -6.71) medresänarer. Mejeriprodukter och daoistisk koasmagi har alltid fungerat bra ihop. Så fort han kommit runt hörnet lade han på telefon och jag visste att det var dags att gå. Vi gick ner under bron tillsammans. Soltan berättade att han hade tänkt på mig hela dagen samtidigt som han skramlade med en brun papperspåse. Det låg två mackor inuti. Hasch är fettlösligt och därför hade han blandat ut det med gulsot och vi åt båda två med grov aptit.
Dialog Sunday, Feb 12 2006
the message digitalhippie 2:10 pm
Happy algorithm Friday, Feb 10 2006
the message digitalhippie 10:44 pm
(1 SF DAY / Week) + (1 SF Week / Month) + (1 SF Month / Year ) = HAPPY PANDA ALL YEAR
Where SF = Smoke Free day
Kopimi Friday, Feb 10 2006
the message digitalhippie 7:54 pm
Fuck the cat Friday, Feb 10 2006
the message digitalhippie 8:07 am
Fucking people standing in a line drives me insane.. i want bread and butter not this ice cold waiting room that is Sthlm.
a message from bush Wednesday, Feb 8 2006
the message digitalhippie 9:26 pm
Sniphph sniphph! Tuesday, Feb 7 2006
the message digitalhippie 3:32 pm
THE TEMPORARY AUTONOMOUS ZONE Tuesday, Feb 7 2006
the message digitalhippie 11:59 am
“…this time however I come as the victorious Dionysus, who will turn the world into a holiday…Not that I have much time…”
–Nietzsche (from his last “insane” letter to Cosima Wagner)
Pirate Utopias
THE SEA-ROVERS AND CORSAIRS of the 18th century created an “information network” that spanned the globe: primitive and devoted primarily to grim business, the net nevertheless functioned admirably. Scattered throughout the net were islands, remote hideouts where ships could be watered and provisioned, booty traded for luxuries and necessities. Some of these islands supported “intentional communities,” whole mini-societies living consciously outside the law and determined to keep it up, even if only for a short but merry life.Some years ago I looked through a lot of secondary material on piracy hoping to find a study of these enclaves–but it appeared as if no historian has yet found them worthy of analysis. (William Burroughs has mentioned the subject, as did the late British anarchist Larry Law–but no systematic research has been carried out.) I retreated to primary sources and constructed my own theory, some aspects of which will be discussed in this essay. I called the settlements “Pirate Utopias.”
Recently Bruce Sterling, one of the leading exponents of Cyberpunk science fiction, published a near-future romance based on the assumption that the decay of political systems will lead to a decentralized proliferation of experiments in living: giant worker-owned corporations, independent enclaves devoted to “data piracy,” Green-Social-Democrat enclaves, Zerowork enclaves, anarchist liberated zones, etc. The information economy which supports this diversity is called the Net; the enclaves (and the book’s title) are Islands in the Net.
The medieval Assassins founded a “State” which consisted of a network of remote mountain valleys and castles, separated by thousands of miles, strategically invulnerable to invasion, connected by the voagra information flow of secret agents, at war with all governments, and devoted only to knowledge. Modern technology, culminating in the spy satellite, makes this kind of autonomy a romantic dream. No more pirate islands! In the future the same technology– freed from all political control–could make possible an entire world of autonomous zones. But for now the concept remains precisely science fiction–pure speculation.
Are we who live in the present doomed never to experience autonomy, never to stand for one moment on a bit of land ruled only by freedom? Are we reduced either to nostalgia for the past or nostalgia for the future? Must we wait until the entire world is freed of political control before even one of us can claim to know freedom? Logic and emotion unite to condemn such a supposition. Reason demands that one cannot struggle for what one does not know; and the heart revolts at a universe so cruel as to visit such injustices on our generation alone of humankind.
To say that “I will not be free till all humans (or all sentient creatures) are free” is simply to cave in to a kind of nirvana-stupor, to abdicate our humanity, to define ourselves as losers.
